Herregud hörrni. Har haft gråtkalas i min ensamhet i tre timmar nu, dags att ta sig i kragen och göra något åt saken. Ska träffa lite vänner och vända upp och ner på stan, utan alkohol denna gång, men det kan bli svårt nu när jag är ett jävla nervvrak. Slapp i alla fall gå till jobbet som egentligen var planen efter begravningen. Men när jag var påväg ringde de och sa att jag slapp, det var nog bra!
Jag tror att det är bra att sörja, att gråta är något jag är bra på, jag behöver gråta för att bearbeta saker. Jag behöver vara ensam ett tag, men nu är jag för ensam så nu kryper jag ur mjukiskläderna, ska tvätta bort set som finns kvar av sminket och börja om på nytt. Ska vara snyggast i stan ikv, puss
